Samtalet som metod

När jag ur min kunskaps-och erfarenhetsbank försökt  vaska fram vad som varit värdefullt i det praktiska arbetet har ”samtalet”  envist återkommit i mina tankar. Det trygga samtalet är fundamentet  i  mitt arbete. Själva ordet speglar just det centrala; ”sam” står för att göra något tillsammans, kommunikation, stå i förbindelse osv, i slutänden att inte vara ensam och ”talet” markerar att det har med att uttrycka sig, språka, skapa förståelse, insikt och mening osv. Professionellt sett,  oavsett vad det handlar om; psykoterapi, konsultation, behandling eller handledning vilar min metodik på anpassade samtal.

Språksystemisk tänkande och metodik är en viktig inspirationskälla för utveckling av samtal. Den innebär ett radikalt alternativ till synen på verkligheten som något objektivt, ”sant”. Just ordet ”språkande” fångar väl essensen i ett grundantagande jag har. Det säger att vars och ens språk med dess möjligheter och begränsningar skapar vars och ens unika verklighetsuppfattning och att  ”språkandet” markerar skapande, rörelse, process. Verkligheten som något objektivt, sant, utanför oss själva kan inte upptäckas, observeras etc, av det enkla skälet att det inte finns någon objektiv, ”sann” verklighet att upptäcka. Givetvis finns något som vi kan kalla verklighet, men betydelsen av detta ”något” skapar var och en själv. Vår unika verklighet skapas (och omskapas) kontinuerligt inom oss när vi  (egentligen våra hjärnor) subjektivt skapar den genom språket, språkandet, som till exempel i samtal. Samtalet öppnar för nya subjektiva verkligheter. I detta finns en viktig delförklaring till varför goda samtal kan skapa hopp och vara till hjälp att lösa upp mänskliga problem,.

Se mer under länkar och referenser/litteratur