-
Glappet
I dag blev jag påmind om en tanke jag ofta har nuförtiden. Det jag kallar glappet berör vårt samhälle och hur deklarationer och krav ”uppifrån” ställs, formuleras och riktas till en praktikerverklighet som tänkt mottagare.Budskap och propåer som ska förverkligas. Ansvar ska utkrävas etc. Allvarsamma ansikten talar om hur det måste bli. vem som är mottagare för budskapen är dock mer osäkert. Den verklighet som ska förändras har sällan möjligheter, förutsättningar eller för all del lust att förändra det som förväntas. Kraven är dessutom sällan kopplad till att tillföra resurser. Sen blåser det hela över och praktiken/verkligheten rullar på och lever vidare som om inget har hänt. Försöken att ”uppifrån” kontrollera den sk verkligheten misslyckas eftersom det vi kallar emotionellt, irrationellt, motivation osv sällan kan styras med distanserade direktiv. Resultatet av detta glapp blir skilda världar och ett samhälle som alltmer fragmentiseras i lika öar. Där lika söker lika och bekräftelse medan det som är olika hålls på avstånd eller osynliggörs. Jag funderar över hur glappet påverkar oss människor.
