Forskning och vetenskap
Riksföreningen Psykoterapicentrum ( RPC ) har publicerat den intressanta artikeln nedan. På RPC:s hemsida ( www.rpc.nu ) finns mer intressant information om aktuell psykoterapiforskning.
Aktuellt om psykoterapiforskning
Vetenskapligt stöd för psykodynamisk psykoterapi (PDT)
Kvalitativa och naturalistiska studier (effectiveness studies) har sedan länge visat goda resultat för psykodynamisk psykoterapi (PDT) och numera finns det även många randomiserade kontrollerade studier – den typ av forskning som krävs för utvärdering av medicinsk behandling – som visar att PDT ger varaktig effekt vid olika psykiatriska diagnoser. Vissa studier tyder även på att lång tids PDT (minst 50 timmar) är den behandlingsform som ger bäst resultat vid särskilt djupgående och komplex problematik.
Skillnaderna i behandlingseffekt mellan olika etablerade psykoterapiformer såsom PDT, KBT och IPT har i översiktsstudier visat sig vara obefintliga eller ytterst små. Alla psykoterapimetoder som baserar sig på en genomtänkt och praktikbaserad teori och som utförs av utbildade psykoterapeuter har visat sig ge god behandlingseffekt vid psykiska problem inom samtliga större diagnoskategorier. I olika studier har man kommit fram till att genomsnitt mår 60–80 % av de personer som gått i psykoterapi bättre än personer med motsvarande symtom eller diagnoser som inte har gjort det. Andra faktorer – såsom patientens personlighet och livssituation, den terapeutiska samarbetsalliansen samt terapeutens skicklighet – har mycket större betydelse för skillnader i utfall mellan olika behandlingar än just själva terapimetoden.
Ändå kan givetvis behandlingsmetoden i det enskilda fallet vara av avgörande betydelse. Vissa metoder passar bättre för vissa personer eller i vissa livssituationer. Om detta finns det tyvärr än så länge inte mycket forskningsbaserad kunskap, men tillsammans med den hjälpsökande patienten kan en erfaren psykoterapeut oftast komma fram till en bedömning av vilken metodik som skulle passa denna patient bäst. Om man sedan inleder en behandling måste terapeuten också kunna avpassa tillämpningen av den valda psykoterapeutiska metodiken till den unika patienten och den aktuella situationen. Detta innebär att terapeuten under arbetet aktivt låter sig vägledas av en kombination av klinisk erfarenhet och kompetens och vetenskaplig kunskap – vilket överensstämmer med det synsätt som gäller inom den evidensbaserade medicinen.
